Nu har jag laddat batterierna genom att sova i 10 timmar. Det var välbehövligt.

Det är nödvändigt att ladda batterierna innan man åker till mormor. Det är så jobbigt.
När man är där finns det inget bättre samtidigt som det är så hemskt att se henne så dålig. Hon är inte sån.
Min mormor är av den sorten som aldrig sitter still, är överallt och aldrig är tyst. Om hon inte pratade konstant så kom det någon truddelutt då och då.
Men mormor har blivit av den sorten som inget kan göra och inget orkar (Ofrivilligt! Dumma skitsjukdom!).

Jag älskar att vara där samtidigt som jag hatar att se vad som hänt mormor.
Jag HATAR att åka därifrån, med tanken att det kanske är sista gången vi ses.

Många tankar går även till morfar. Morfar som kommer bli ensam kvar en sorglig dag. Men ensam kommer han aldrig vara för vi finns kvar.
 
Jag älskar er!

Innan jag åker ska jag ladda batterierna något ytterligare genom att få lite "solsken" på mig i form av ett solarium. :)