Nu är min dumma visdomstand (den enda jag kommer få enligt tandläkaren).
Min snälla och söta pappa följde med som lite stöd. :)
Usch vad nervös jag var. Fick först bedövningssalva så jag inte skulle känna bedövningssprutan, tur var det för jag hatar sprutor. Sen satt jag där i stolen och vänta ett tag. 
Kände hur bedövningen blrjade värka och hur gommen och tandköttet svullnade upp. Fick mig en tanke att jag var allergisk mot medlet och nu svullnar jag igen och dör. Men det gjorde jag ju inte. :)
Var så nervös och rädd så benen skakade på mig där i stolen. 
Sen var det dags. :/
Tandläkaren tar fram en lite tjockare "metallpinne" och säger att hon ska känna lite bara. Det knastrar till och sen säger hon att den är ute. "Va??? Redan?? Oj, det gick ju bra det här", sa jag. :)

Självklart gick allt bra men jag är ju som jag är och är livrädd för det mesta. :)
Nu är den borta i alla fall och nu börjar det vära lite smått för nu är även bedövningen borta. Hoppas det inte blir värre bara. 

Är i Hagge en sväng. Så skönt att komma "hem" lite då och då. Nu när jag jobbar så mycket hinner jag nästan aldrig det. 
Hämtade systrarna på dagis och nu kommer mamma hem från jobbet också.

Sitter och letar möbler till hallen på nätet. Det blir vitt, gammalt och lantlig stil. Älskar det! 

Ska försöka våga äta något också. :)