Förstår inte hur människor kan leva ensama, dom måste vara grymt starka. Jag är då raka motsattsen.
Jag har nu tröttnat på att sitta i soffan och mysa med levande ljus för mig själv. Har setat i 3 timmar och glott på dummburken.

Måste säga att jag är såå himlans tacksam över att få vara med Jesper. Man ska passa sig för att ta någon för givet, man vet inte vad man har förrän man förlorar personen. Jag var mer än nära på att förlora Jesper och jag kan inte vara mer tacksam och lycklig att han vill vara med mig!
Vet inte hur jag skulle klara mig utan han, han är ju mitt allt!

Blir mycket sånt här snack nu när jag saknar han så mycket, men det är ju sanning!

Nu ska jag leta lite julklappar på nätet innan jag ska sova.
Blir väckt vid halv nio av en lite Alvin som jag ska passa när matte Mathilda är i skolan.

Sov gott!